Tungstenar
Tungstenar
Galleri Konstepidemin, 2024
År 1665 åker den danska anatomen Nicolaus Steno till Florens i Italien. Här blir han en del av Accademia del Cimento, en vetenskapsakademi för experimentell naturvetenskap som studenter till Galileo Galilei har lagt grunden till strax före Stenos ankomst. Han får snart i uppdrag att dissikera huvudet av en vithaj som har hittats i kuststaden Livorno. Hajen forslas till Florens och inför åskådare dissikerar Nicolaus Steno hajhuvudet. I gapet på vithajen undersöker Steno dess tänder. Rester av tillsynes havslevande växter och djur så som snäckor, koraller, musselskal och hajtänder går att hitta i bergen omkring Florens. Hur kommer det sig att det går att finna något som ser ut som hajtänder inneslutna i bergen när de är belägna långt bort från havet, frågar sig Steno och fler med honom. Har hajtänderna uppstått ur dött material? Är dem faktiska delar av tidigare havslevande djur? Är snäckskalen rester från syndafloden eller har dem vuxit inuti stenen?
I utställningen Tungstenar utforskar jag bilden av berget. En hajtand ligger till grund för mitt undersökande arbete av materialen och historierna som de ger upphov till. Tungstenar är tillsammans med glossopetrae äldre ord för hajtänder eller hajtandsliknande stenar; föremål som vi idag kallar fossil.
Skulptur och text
Material och teknik: sömnad, textil handfärgning med naturligt förekommande pigment samt syntetiska pigment på bommulssatin och siden, skumplast, pianotråd, ulltyg, kalksten